Meloneras GC är förmodligen den dyraste golfbana som byggts på Gran Canaria och då beror det varken på att klubbhuset är enormt, för det är ganska litet och oansenligt, eller på att man behövt spränga bort stora berg, utan det är marken – läget.

Golfbanan går längs havet där man annars bara bygger hotell och lyxvillor på Gran Canaria. Banan är skönt komponerad och växer ju mer man spelar. Öppningen är lite försiktig och man lär successivt känna karaktären och hastigheten på greenerna. En av många utmaningar kommer på det femte hålet, ett kort par 3-hål. Det är lätt att bli lurad här och tro att detta är en enkel match, men det gäller att hålla tungan rätt i mun för annars finns risken att du slår i vattnet. Det känns skönt att kunna använda alla klubborna i bagen och på de första 9 hålen kan man sprida bollarna ganska friskt utan att bestraffas alltför hårt. Även om de första 9 hålen är väldigt bra så har man från klubbhuset sett vad som väntar – och det är de sista 9 hålen som ofta blir avgörande för scoren. Inte alla av de sista 9 hålen går vid havet, men havet är så dominerande att man ändå får den känslan. De sista nio hålens verkliga signaturhål är 12:an som är ett tufft par 3-hål. Här får man den magiska känslan av att nästan slå rakt ut mot havet. Greenen ligger verkligen på kanten mot Atlanten.

Golf Club Salinas de Antigua är vackert utlagd på en svag sluttning ned mot havet, bara några minuters transfer från vårt boende. Designern bakom banan är den gamle Ryder Cup-spelaren Manuel Pinero, som har skapat en modern semesterbana med böljande fairways, upphöjda greener och flera minnesvärda hål. Det är inte mindre än fyra dammar på banan, som kan orsaka en hel del problem vid inspelen till sex av banans greener. Det finns flera stora waste-areas och en hel del palmer vilka tillsammans med de upphöjda greenerna bidrar till den moderna ökenbane-känslan. Det är snyggt och färgkontrasterna blir effektfulla, svarta waste-areas, gröna fairways, blått hav och terrakottafärgade villor.

Golfbanan är öppen och vinden är som på alla öar en viktig faktor att ta hänsyn till och kanske även en orsak till att banan inte är speciellt lång. Även om banan är öppen så ramas flera av hålen in av kullar vid sidan av fairway, vilket ger en känsla av att man spelar ”sitt eget” hål. Det finns bunkrar som på de flesta golfbanor men Salinas har även en riktig bunker från andra världskriget på ett av hålen. Banan har bermudagräs vilket kan bli gulbrunt under delar av vintermånaderna. Detta påverkar inte bollens läge men dock lite av det visuella intrycket. Salinas är en utmärkt semesterbana som är både svår och lätt på samma gång. Den är absolut inget omöjligt monster utan en bana där man tycker att man borde lyckas men retligt nog inte alltid når hela vägen fram. Golfbanan är kul och omväxlande att spela på. Klubbhuset går i en modern stil och har fin utsikt över banan hela vägen ned till havet.

I klubbhuset finns en mycket trevlig restaurang och bar, men en begränsad service i övrigt. Det finns för tillfället ingen golfshop och inte heller möjlighet att hyra golfbil.

Santo da Serra är en komplett 27-hålsanläggning. Här har man spelat Europatourtävlingen Madeira Open ett antal gånger genom åren. Banan håller således absolut högsta standard och är en liten juvel med makalös utsikt över Machicobukten. Den välkände amerikanske golfarkitekten Robert Trent Jones Jr har ritat 27 underbara hål av bästa parkkaraktär. Banan är inte allt för lång, men det krävs knivskarp precision vid inspel och greenerna är snabba och jämna. Banan ligger relativt högt över havet, med en magnifik utsikt från klubbhuset där alla slingor utgår från. Den gula slingan är relativt flack men det finns nivåskillnader på den blåa och röda slingan och de två sista hålen upp mot klubbhuset känns i benen. Det skulle kunna finnas flera signaturhål men både hål 3 och 4 på den röda slingan har en sådan utsikt att det är svårt att koncentrera sig på spelet.

Costa Teguise Golf är belägen vid foten av en gammal vulkan och har en hissnande utsikt över Atlanten. Den är designad att följa naturen och varierade med en hel del dogleg hål. Fairways ramas snyggt in av mer än 3000 palmer och en hel del andra inhemska växter, vilket gör Costa Teguise Golf till en oas i Lanzarotes unika landskap. Det som är mest karakteristiskt för golfbanan är den brunsvarta lavasanden som är i bunkrarna. Det är inte helt ovanligt på kanarieöarna men för många en ny och annorlunda visuell upplevelse. Banan öppnade redan i slutet av 70-talet och designades av den berömda brittiske arkitekten John Harris. Då banan har över 50 år på nacken så palmerna väl utväxta och kaktusarna många gånger väldigt ståtliga. Det är en golfbana som från svart backtee är riktigt lång men från klubbtee klart överkomligt och en mycket trevlig upplevelse. Klubbhuset ligger centralt mitt i golfbanan med parkering, restaurang och proshop. Här finner du också puttningsgreen och driving range.