Alicante – kontrasternas värld!

Av Johan Kullenberg

Jag vet inte för vilken gång i ordningen som jag landar på Alicantes flygplats. När jag tidigare på dagen åkte hemifrån var det frost på vindrutan och jag kommer min vana trogen i sista sekunden till incheckningen. Här i Alicante möts jag nu av en behaglig vårvärme och min puls går ner avsevärt. Det tar ett tag för kroppen och hjärnan att fatta att en tre timmars flygtur kan ta en till ett helt annat klimat och en skön semesterkänsla.

Vid mina tidigare besök i området har jag främst spelat de banor som ligger söder om Alicante. Längs kusten finns flera bra anläggningar såsom La Manga, Las Colinas eller banorna mot Murcia, där det finns några riktiga höjdare designade av Jack Nicklaus. Nu bär det istället i väg norrut längs den vackra kusten i riktning mot Valencia. Jag ska besöka två populära golfresorter som ligger en dryg halvtimme från varandra. Så nära men ändå så olika.

Artificiellt eller helt unikt?

Mitt första stopp blir Villaitana utanför Benidorm, en timme norr om Alicante. Villaitana påminner delvis om ett spanskt Disneyland i miniformat. Det finns likheter som man inte kan blunda för. I anslutning till golfbanorna har man nämligen byggt en av södra Europas största nöjesparker. Jack Nicklaus Design Group har ritat golfbanorna och de två hotellen ligger i en nybyggd traditionell spansk by där alla byggnader är kopior av kända gamla byggnader i regionen. Varje spansk by har en kyrka och det finns det även här med den skillnaden att den fungerar som reception till konferenscentret. Detta skulle kunna vara helt förskräckligt men allt ser förvånansvärt autentiskt ut och faktum är att det är riktigt mysigt att sitta på caféet på det klassiska torget mellan de två hotellen. Här finns förutom ett enormt poolområde även spa och gym. Nöjesfältet är på behörigt avstånd och stör inte då det är stängt under mer eller mindre hela golfsäsongen, då det krävs skolledighet och massor med åksugna ungar för att kunna hålla det öppet. Anläggningen har 36 hål och mästerskapsbanan, Campo Levante, är riktigt bra. Det är en ganska öppen bana där man slipper leta boll och kan till och med vara ganska yvig med drivern. Det känns ofta som en klyscha när man påstår att en golfbana passar eller har något för alla handicapnivåer, men på Levante stämmer det överens med verkligheten. Även om det kanske inte är en av Nicklaus mest krävande golfbanor, är det definitivt ingen bana där man bara kan kvittera ut par eller birdies. Här finns flera hål där det krävs både längd och precision för att lyckas göra ett bra resultat.
Den andra 18-hålsbanan heter Campo Poniente och är på gränsen till en korthålsbana med par 62. Personligen brukar jag inte gilla denna typ av banor där man lockas att försöka driva green på par 4:or och par 3 hålen är korta och ofta med minimala greener. Huvudorsaken till mitt ogillande är att mina närspelsbrister blir tydliga och att jag inte riktigt slår så rakt som jag hoppas. Poniente är en intressant bana och inte helt enkel. Det finns svårigheter och nivåskillnaderna på banan gör ofta klubbvalet klurigt. Efter att spelat båda banorna så vill jag påstå att de kompletterar varandra väl. Jag tycker att 36 hål är bättre än bara 18 hål i alla lägen. Från båda Villaitanas golfbanor bjuds man på en fantastisk utsikt över Medelhavet med Benidorms magnifika skyskrapor i förgrunden.

Benidorm – fågel, fisk eller mittemellan?

Benidorm är ett typexempel på hur man delvis har överexploaterat stora delar av den spanska kusten. Själv förknippar jag Benidorm med partysugna ungdomar och massturism där merparten kommer från England. Efter en kväll på stan infrias flera av mina fördomar men jag får också lära mig att det finns mer än en sida av Benidorm. Vill man dricka öl och titta på fotboll finns det ett överflöd av engelska pubar och sportbarer. Men Benidorm erbjuder mycket mer än så och här finns även en liten äldre stadskärna. Här kan man strosa runt i gränderna och hitta genuina tapasrestauranger där det är både billigt och gott. Villaitana ligger en kort taxiresa från Benidorms strandpromenad och det är definitivt ingen nackdel. Efter en intensiv dag på golfbanan kan det vara skönt att sitta ned på ett café eller flanera på stan.

Villaitanas totala motsats

Bara en halvtimme längre upp längs kusten, efter att ha passerat charmiga Altea, kommer man till La Sella. Här finns det inga skyskrapor i horisonten och faktum är att det i princip inte finns några byggnader alls som stör lugnet på golfbanan. Banan ligger på gränsen till naturreservatet Montgó där den spanska storspelaren José-María Olazabal har designat en naturskön 27-hålsanläggning. Jag har ingen information om att det skulle blåsa mer här än någon annanstans i regionen men varje 9-hålsslinga har fått namnet efter en vind. Under mitt besök är alla typer av vindar oberoende av namn helt frånvarande. Från banan kan man se havet men det fläktar föga. När man spelar de tre slingorna blir det tydligt att Olazabal först har designat 18 hål och sedan ytterligare en 9-hålsslinga. Den senaste byggda 9 hålen, Mestral, som också är den enda kyliga vinden, skiljer sig från de andra två slingorna. Här är det en modernare design med bredare fairways och större greener. Den har också tre stycken par 3, tre par 4 och tre par 5-hål precis som Olazabals mentor Seve Ballesteros brukade designa sina banor. De ursprungliga 18 hålen är mer anpassade till naturen i klassisk parkbanestil. Alla tre slingorna är bra och kompletterar varandra väl. Precis som på Villaitana ligger hotellet i direkt anslutning till golfbanan men här har man inte byggt upp anläggningen i samma storslagna stil. Det hindrar inte att hotellet är bra och lagom stort med strax under 200 rum. Det är förvånansvärt trevligt stämning i hotellobbyn där de först visar golf och sedan fotboll på storbildsskärm.

Denia – Spaniens gourmetstad!

Maten på hotellet håller hög klass men konkurrensen är stenhård. Den gamla hamnstaden Denia med 50 000 invånare har fler Guide Michelin-resturanger än storstaden Valencia. De kan stoltsera med ett antal 1-stjärniga krogar och här finns även en 2-stjärnig och en 3-stjärnig restaurang. Detta är högst anmärkningsvärt! Det är inte mer än 10 minuter till Denia men redan utanför hotellet finns det bra restauranger. I likhet med Benidorm så överraskar Denia mig något. Gourmetrestauranger signalerar något dyrt och ganska stramt. Nu visar det sig att det även finns gott om bra och prisvärda restauranger som kompletterar de lite mer exklusiva Guide Michelin-krogarna. Jag hittar till och med ett par riktigt trevliga barer vilket man kanske inte hade förväntat sig.

Innan jag styr tillbaka mot Alicante tar jag en sväng förbi Javea som är en av flera badorter längs kusten. Stranden ser fin ut men jag inser ganska snabbt att det är lite för kallt i vattnet även för oss nordbor. Kombinationen golf och bad får vänta till en annan resa. Nu får jag nöja mig med att ha besökt två väldigt olika men samtidigt väldigt bra golfresmål.