Wisconsin

– Den lilla staten med de stora golfbanorna

Skribent: Johan Kullenberg

Det finns inte mindre än 547 golfbanor i Wisconsin och 10 av dessa är på listan över de 100 bästa amerikanska ”public courses”.

De tre toppbanorna är Whistling Straits, Erin Hills och Sand Valley. Whistling Straits har arrangerat PGA Championship inte mindre än tre gånger och det är även här som Ryder Cup avgörs i september 2020. Erin Hills är inte mycket sämre och kan stoltsera med att ha varit värd till US Open 2017. Den nya golfresorten Sand Valley har blivit något som det pratas mycket om i golfkretsar. Resortens golfbanor har båda blivit utnämnda av Golf Digest till ”Best New Course” 2017 och 2018. Detta är sannerligen inte dåligt för en liten stat med färre än 6 miljoner invånare.

En dryg timma försenad landar jag i Chicago på O’Hare, som är en av världens största flygplatser. När jag väl krånglat mig igenom den tidskrävande passkontrollen så lyckades jag i folkvimlet lokalisera Jason Kauflin, min guide och lokale golfarrangör. Att Jason är klart över medellängd underlättade, men huvudorsken var att Jason tror stenhårt på personlig marknadsföring och hans företagslogotyp fanns stort och tydligt på varje klädesplagg.

Vi åker de dryga 13 milen till Milwaukee, som ligger vackert vid en av de stora sjöarna, Lake Michigan. För att vara en av städerna i rostbältet, där mycket av den tunga industrin lagts ned, så har Milwaukee klarat sig bra och har en levande innerstad. Mitt intryck kan ha påverkats av att stadens stolthet, Milwaukee Bucks, spelade semifinal i basket denna kväll och stämningen var på topp. Annars är Milwaukee mest känt för sina ölbryggerier och att Harley Davidsons motorcyklar såg dagens ljus just här. De har också världens största musikfestival med över 800 band i slutet av juni varje år.

Whistling Straits – värd för Ryder Cup 2020

Den legendariske golfarkitekten Pete Dye har, tillsammans med familjen bakom Kohler Industry, skapat inte mindre än fyra golfbanor på området. Alla håller världsklass, men Whistling Straits sticker ut då den har en rad fantastiska hål som går längs Lake Michigan. Många välrenommerade golfbanor i USA har ofta fotografier på sitt signaturhål som man kan köpa i golfshoppen. Här är det inte bara ett hål som ligger inramat och klart, utan ett 10-tal signaturhål finns att välja mellan. Vädret är strålande och redan det andra hålet slingrar sig läckert ned mot vattnet. Jag fotograferar febrilt och min caddie påpekar lite diskret att det här kommer bli en lång runda. Det är tydligt att han inte såg detta som något av sina favorithål. Detta är en exceptionellt bra golfbana och Pete Dye sammanfattar det själv bra i detta korta citat: ”I should say this with some degree of modesty. In my lifetime I’ve never seen anything like this. Anyplace. Period.”

”Alla par 3-hål på Whistling Straits är verkligen utmanade och fantastiskt vackra. Hål 17 är kanske det mest kända där greenen är högt placerad och Lake Michigan ligger giftigt nära.”

Det känns som ett privilegium att få spela denna makalösa golfbana och jag kommer att sitta klistrad framför TV:n när Ryder Cup avgörs här. Det som är annorlunda med Wisconsin är att alla de bästa golfbanorna är ”Public Courses” och inte privata som i många andra delstater. Detta gör att vem som helst kan spela dessa underbara banor.

Vi bor ståndsmässigt på The American Club, där de båda Ryder Cup-lagen kommer att husera. Även om det är över ett år kvar till själva tävlingen, så råder det minst sagt Ryder Cup-feber på anläggningen. Det är en febril aktivitet i golfshopen för att köpa allt från markeringsknappar till hela golfbagar med den eftertraktade Ryder Cup-loggan.

När vi lämnar detta golfmecka, passerar vi Kohler-industrins enorma fabrik där badkar och handfat produceras. Vi kan inte låta bli att skicka en tacksamhetens tanke till familjen Kohler. Utan deras förmögenhet och engagemang hade dessa superbanor aldrig någonsin byggts.

Sand Valley – ett av Mike Keisers galna golfprojekt

Mike Keiser är på allas läppar då han, med sina ofta mycket spektakulära golfprojekt, lyft dessa nybyggen till en helt ny nivå. Han gjorde sin förmögenhet på olika former av gratulationskort. Hans första helt egna golfprojekt var Bandon Dunes som byggdes 1999 i Oregon. Mikes grundfilosofi är att gå tillbaka till golfens ursprung, banorna ska ligga på sandmark och vara så naturliga som möjligt. Inga golfbilar ska vara tillåtna, banorna skall spelas till fots och, kanske det viktigaste av allt, inte vara privata utan öppna för alla. Mike Keisers slogan är ”Golf as it was meant to be”. Ska man bygga unika och naturliga golfbanor så krävs ett speciellt markområde och det har Sand Valley. Denna sandficka skapades av inlandsisen för tusentals år sedan och blir till ett landskap perfekt för linksgolf, åtskilliga mil från vattnet.

Regnet ligger i luften när vi anländer och det ska enligt prognosen komma åska inom kort. Jag har verkligen sett fram emot att spela Sand Valley som jag hört så mycket gott om. Den är ritad av mina favoritdesigners Bill Coore och den gamle storspelaren Ben Crenshaw. På grund av vädret tvingas vi välja mellan att bara spela Sand Valley i eventuellt busväder eller först spela korthålsbanan Sandbox och sedan Mammoth Dunes. Det är som att välja mellan guld eller diamanter. Regnet börjar tillta och vi väljer att spela Mammoth Dunes. Den är lite sämre rankad än Sand Valley men blev ändå utnämnd till 2018 års bästa nya golfbana i världen. Vi börjar med Sandbox som kanske är en av de bästa och mer påkostade korthålsbanor jag spelat. Hålen är korta och ligger på mellan 80 till 140 meter, men är inte helt lätta då de lagt mycket tid på att skapa utmärkta greenområden. En rolig detalj är att det här bara finns 17 hål, då Bill och Ben ansåg att det inte skulle bli lika bra om de klämde in 18 hål på den mark som de blivit tilldelade. Jag misstänker att det är en del i marknadsföringsplanen då jag känner igen detta från andra banor som de designat tillsammans. Till exempel finns det på Cabot Links i Kanada ett hål med två olika greener och på Tasmanien har Barnbougle Lost Farm inte mindre än 20 hål.

Mammoth Dunes gör mig inte besviken, även om jag alltid kommer undra om inte Sand Valley kanske var bättre… Det som är karaktäristiskt för banan är tre saker – enorma fairways, enorma greener, enorma sandbunkrar. Avslutningen är gudomlig och från hål 12 finns det ingenting att klaga på, förutom alla mina treputtar. Med greener som kan ge puttar på över 50 meter så är en eller annan tre- eller fyrputt ingen ovanlighet.

Custard är Wisconsins alldeles egna specialitet, det är en variant på en glass baserad på äg- gulor och smör. På golfbanan kan man avnjuta den lokalt producerade glass-sandwichen som påminner lite om klassiska GB Sandwich men med mer intressanta smaker. På Sand Valley har man valt att ha extremt låga priser på mat och dryck, exempelvis kostar en öl eller smörgås bara två dollar styck.

Erin Hills – 2017 års US Open-bana

Det var här som Brooks Koepka krossade allt motstånd och tog sin första majortitel. Det här är en golfbana som man kan göra riktigt lång och tuff. Den passar den långtslående Koepka som handen i handsken. Vi lockas inte av att spela banan från backtee utan känner att den är fullt tillräckligt svår från klubbtee. Detta är som många toppbanor en ”walking course” och det är en klar fördel att ha en caddie. Det är sparsamt med skyltar för att få banan så naturlig som möjligt och det är inte helt lätt att hitta till nästa tee. En grundregel visade sig dock vara att nästa tee nästan alltid var på den högsta kullen i närheten. Det är en relativt flack bana, men ändå lite jobbig att gå. I likhet med Mammoth Dunes så växer även denna bana efter hand och några av de bästa hålen kommer från hål 8 och framåt. Jag personligen gillade hål 9 som är ett väl inbunkrat par 3-hål. Det är allmänt kallat världens kortaste par 5-hål, då just 5 slag ofta blir resultatet om man missar greenen och hamnar i någon av de djupa och smala bunkrarna.

På Erin Hills finns fler olika typer av boenden. Man har varit mån om att försöka efterlikna klassiska brittiska byggnader och få skulle kunna ana att det flesta byggnader byggdes under tidigt 2000-tal. Man får känslan av att både klubbhus och golfbana har funnits här sedan urminnes tider. De olika byggnaderna på Erin Hills har klassiska golfbanenamn, som Royal County Down eller Ballybunion, för att ytterligare anspela på den brittiska stilen.

På kvällen är det dags för basket igen och Jason har ordnat så att vi kan se matchen efter middagen. Vi ska se matchen i ”the caddie barn”, som är en stor lada där alla caddies och banarbetare hänger. Det är som att komma in på en sportbar med storbilds-TV, pingisbord, shuffle board, flipperspel och mycket annat. Kvällen får en lite tråkig avslutning då Bucks förlorade igen, men jag sov rätt gott efter en härlig golfrunda och en del pingis under kvällen.

Hur klarar en vanlig golfare att spela utmanade majorbanor? Min ursprungstanke var att jag skulle spela alla banor från backtee för att få en uppfattning om hur svårt det är för proffsen. Men när jag väl var på plats, så kändes det fullständigt onödigt och för brutalt. Banorna är svåra, men från rätt tee och med normala ruffar så kan vilken medelhandicappare som helst gå runt på något eller några slag över handicap. Whistling Straits och Erin Hills var de enda banor som vi hade caddie på. Det hjälpte oss nog från att göra de mest fatala misstagen och kapade säkert bort 3-5 slag per rond. Min favoritbana blev utan tvekan Whistling Straits, men jag var mest imponerade av mångfalden, då ingen av dessa tre banor liknade varandra. Vi spelade även ett antal andra högklassiga golfbanor som ingen människa hört talas om. Jason hävdar att Wisconsin inte bara har massor med bra golfbanor, utan även är en av de vänligaste staterna i USA och jag är faktiskt benägen att hålla med.