Golf och dolce vita strax utanför Rom

Första morgonen gav vi oss ut på banan med hjärtat i halsgropen. Utifrån det vi läst på i förväg hade jag fått en bild av utmanande vattenhinder och många greenbunkrar. Samtidigt konstaterade jag för mig själv att min vinterträning som vanligt hade varit nästintill obefintlig. Som tur var låg både rangen och närspelsområdet på bekvämt avstånd, så några uppvärmningsslag hann jag i alla fall med före start. Även i övrigt var det mycket smidigt att ta sig från hotellet till banan. I praktiken låg golfbanan precis intill hotellet.

Parco de’ Medici har tre niohålsslingor: Blue, White och Red. I praktiken spelades de flesta rundorna på Blue och White, som höll klart högst standard. Red kändes mer som en övningsbana. Den var kortare och lättare att spela, men också mer modest skött än de två andra slingorna.

Blue och White var i mycket gott skick och hade dessutom en trevlig variation mellan hål av olika längd. Jag upplevde att banorna till sin karaktär var ganska lika varandra, men under veckan visade det sig faktiskt vara en fördel. När banorna blev mer bekanta kunde man planera sitt spel bättre och få ut mer av rundorna.

Fairways var tydliga och även om det fanns både vatten och sand var banorna betydligt lättare att spela än jag hade föreställt mig. Det fanns egentligen bara två hål med tvingande slag över vatten mot green, och på övriga hål gick det att spela runt vattenhindren. Jag märkte till och med att jag började uppskatta vattenhålen när min rädsla för vatten minskade och bollen flög över precis som planerat. Visst fungerade inte planen alltid, så en hel del bollar hamnade ändå i vattnet under veckan.

Bunkerslagen krävde lite extra eftertanke, eftersom sanden i vissa bunkrar var så hård att det för mig kändes säkrare att chippa eller till och med putta längs den hårda bunkersulan när bunkerkanten inte var särskilt hög. Alla får förstås välja sin egen stil, och här gavs det verkligen möjlighet att testa olika lösningar.

Utöver golfen fick vi också följa livet för de bisamråttor som trivdes på banan och de sköldpaddor som låg och solade vid vattenhindren. De verkade inte alls störas av golfare eller bollar som då och då hamnade i vattnet.

Som helhet överraskade banorna mig positivt. De var tillräckligt utmanande, men samtidigt lagom avslappnade för säsongens första rundor. Parco de’ Medici hade kanske inte varit mitt förstahandsval för en längre long stay-vistelse, men för en veckas golfresa fungerade destinationen utmärkt.

Paketresan inkluderade obegränsad golf, vilket var en viktig faktor för oss när vi valde resmål. Det var därför extra glädjande att det alltid fanns möjlighet att boka in en extra runda eller åtminstone nio hål på eftermiddagen.

Eftersom banorna inte var särskilt krävande rent fysiskt och vädret dessutom visade sig från sin allra bästa sida hela veckan, med sol varje dag och temperaturer på omkring 22–26 grader, tog vi vara på den möjligheten nästan varje speldag. Vissa kvällar var det faktiskt förvånande hur tom banan var. Det kändes som om vi spelade på vår egen privata golfbana.

Efter rundan var det oerhört avkopplande att slå sig ner på golfklubbens terrass för att njuta av en lunch, något lättare att äta eller en kall dryck. Eftersom hotellet låg så nära och golfbagen kunde lämnas kvar på klubben till nästa dag om man ville, infann sig en härligt bekymmersfri semesterkänsla.

Det är just sådana detaljer som gör en golfresa verkligt avkopplande.

YEn av de viktigaste anledningarna till att vi valde just denna destination var möjligheten att kombinera golf och Rom. Tanken på att spela en golfrunda på morgonen och senare på kvällen sitta på en trattoria i den eviga stadens gränder, eller tillbringa dagen i Rom, kändes helt enkelt oemotståndlig.

Från hotellet gick det bussar till Rom flera gånger om dagen. Resan kostade 15 euro per person tur och retur och tog cirka 45-50 minuter. Tidtabellerna visade sig dock inte vara riktigt så flexibla som vi hade föreställt oss, så vi valde i stället att tillbringa en hel dag i staden.

Vi hade besökt Rom tidigare, så den här gången var målet inte att bocka av sevärdheter. Det visade sig vara ett klokt beslut, eftersom köerna till de mest populära attraktionerna var långa. Det enda vi hade planerat i förväg var ett besök i Santa Maria Maggiore. Kyrkan hade vi missat på tidigare resor, och nu ville vi äntligen se den. Den var imponerande, även om söndagsmässan gjorde att vi inte kunde gå runt inne i kyrkan som planerat.

Samtidigt är Rom en stad som bäst upplevs genom att strosa omkring och låta sig hänföras av stadens skönhet i lugn takt. Det är också enkelt att ta sig fram till fots, eftersom avstånden mellan många av sevärdheterna är relativt korta. Missa heller inte de smala gränderna i Trastevere. För den som gillar loppmarknader finns dessutom den berömda utomhusmarknaden Porta Portese i stadsdelen.

När veckan började gå mot sitt slut kändes det precis så som en riktigt bra golfresa ska kännas. Sol, mycket golf, god mat, lyckade rundor och lagom mycket annat att upptäcka vid sidan av banan.

Pricken över i:et var att spelet faktiskt gick förvånansvärt bra efter vinteruppehållet. Under veckan lyckades vi vinna en partävling och min make tog hem segern i tävlingen närmast hål. Det var visserligen vänskapliga tävlingar, men ett bra resultat värmer alltid.

Parco de’ Medici visade sig framför allt vara en mycket lyckad kombination av golf och storstadssemester. Om du söker en destination där du kan spela mycket golf samtidigt som du får njuta av Roms kultur, mat och atmosfär är detta definitivt ett alternativ som är värt att överväga.

Läs mer om Parco de’ Medici här.